Vad innebär KUB och hur görs det?

Kort om fosterdiagnostik Syftet med all fosterdiagnostik är att avgöra hur fostret i magen mår och utvecklas under graviditeten. Det kan bland annat avgöra hur många foster som finns i livmodern och uppmärksamma eventuella kromosomavvikelser.  Här kan du läsa mer om fosterdiagnostik under graviditeten.

Du som är gravid bestämmer Under graviditeten berättar barnmorskan om de former av fosterdiagnostik som kan vara lämpliga för varje individuell graviditet. Anledningar till att fosterdiagnostik erbjuds kan handla om den gravidas ålder eller en ökad risk för ärftliga sjukdomar.  Det är alltid du som är gravid som bestämmer om du vill göra fosterdiagnostik. En del vill veta så mycket som möjligt om fostrets utveckling, andra vill hellre vänta. Barnmorskan kan hjälpa till att väga för- och nackdelar om man är osäker och man får ställa så många frågor som man behöver för att känna sig trygg i sitt beslut. En partner eller medförälder kan också hjälpa till att fatta beslutet, men i slutändan är det alltid den gravida som bestämmer. 

KUB - kombinerat ultraljud och blodprov KUB räknar ut sannolikheten för den kromosomavvikelse som ger upphov till Downs syndrom och två andra kromosomavvikelser. Kromosomavvikelser kan exempelvis innebära att barnet kommer att födas och leva med en funktionsnedsättning. Testet kan dock bara räkna på sannolikheter. Om det visar sig att fostret har en hög sannolikhet för avvikelser erbjuder barnmorskan vidare diagnostik, såsom fostervattenprov, moderkaksprov eller NIPT, vilka kan ge tydligare besked. KUB är icke-invasivt och medför ingen ökad risk för missfall.

När görs KUB? KUB-undersökningen erbjuds i två delar runt vecka 10 och 12, men det kan göras mellan vecka 11+5 och 13+6. Som namnet antyder görs först ett blodprov och sedan ett tidigt ultraljud. KUB erbjuds inte i alla regioner eller till alla gravida. I vissa regioner får man betala en avgift för testerna. Det går att göra KUB om det är fler än ett foster, men ibland kan det vara svårt att avgöra resultaten. Blodprovet Blodprovet tas efter att graviditeten passerat vecka 9 och analyseras. Du som är gravid behöver inte förbereda dig för provet på något sätt och det uppstår inga biverkningar i samband med blodprovet. Ultraljudsundersökning Ultraljudet görs någon gång mellan vecka 11-14. Det är inte samma ultraljud som erbjuds samtliga gravida senare i graviditeten, men det går till på samma sätt. Barnmorskan gör ultraljudsundersökningen utanpå magen och tittar på en viss del av fostrets nacke. Det kan hjälpa om du är kissnödig under undersökningen, då en full urinblåsa kan hjälpa till att trycka upp livmodern så att den syns bättre, men det är inget måste. Ultraljudsundersökningen medför inga biverkningar. Om blodprovet redan har analyserats när man gör ultraljudsundersökningen kan man få besked direkt om några kromosomavvikelser misstänks. Annars får man svaret vid ett senare tillfälle.

Tankar och känslor kring resultatet Många tankar och känslor kan uppstå kring fosterdiagnostik, både innan och efter man gjort testerna. Det kan kännas tungt om resultaten visar på en sannolik kromosomavvikelse. Barnmorskan kan hjälpa både dig som är gravid och eventuell partner eller medförälder att tänka kring testerna och resultaten. Om resultaten tyder på en sannolik kromosomavvikelse kan du få:  Information om vad det kommer innebära för ditt barn och din familj Veta hur det kan se ut att leva med en funktionsnedsättning Veta vad det finns för stöd att få Du har också rätt att få information om vad som gäller om du vill göra abort. Var inte rädd att ställa frågor. Barnmorskan finns där för att ge information och kan samtidigt sätta dig i kontakt med ytterligare samtalsstöd. Du sitter inte själv med resultatet och många blivande föräldrar upplever att mer information hjälper dem fatta det beslut som är rätt för just deras familj.