Så kan du stötta ditt blyga barn

Vad innebär det att vara ett blygt barn? Att barn är blyga ibland är inte ovanligt, särskilt i vissa situationer. Det kan också komma och gå i olika utvecklingssteg, som när spädbarn runt åtta månader plötsligt ogillar okända människor, eller när prestationsinriktade sexåringar blir självmedvetna om de ska prata inför en grupp.  För en del barn är blygheten ett mer genomgående personlighetsdrag, en del av deras temperament från födseln. De kan vara lite försiktigare av sig i sociala sammanhang eller okända miljöer. De kan också tycka att det är jobbigt med uppmärksamhet - även rolig sådan, som att firas på en födelsedag eller efter en prestation. 

Det är också vanligt att blyga barn: Undviker stora grupper Inte vill vara med på något där andra ska titta på Inte vågar ställa frågor, särskilt till okända människor Håller sig nära dig i okända miljöer I de flesta fall avtar blyghet med åren. För många barn är det inget problem att vara blyg, utan det är bara en del av deras personlighet. Upplevelsen av blygheten påverkas mycket av hur folk i barnets närhet reagerar på den. Att få kritik för den eller att få höra, ”äh, det är inget farligt ju, kom igen bara” kan påverka både barnets självuppfattning och barnets benägenhet att be om hjälp eller få stöttning när blygheten gör sig påmind.

Blyga eller introverta? Blyga barn är inte alltid introverta, och introverta barn är inte nödvändigtvis blyga. Ett introvert barn mår bra av att få vara för sig själv ibland och vara selektiv när det kommer till att umgås med andra. Ett blygt barn kan hemskt gärna vilja vara med i ett gäng eller en aktivitet men hindras av att inte våga.

Att vara blyg är inget dåligt I ett samhälle där det premieras att vara framåt, utåtriktad och uppmärksamhetssökande kan det vara lätt att tro att blyghet är något dåligt. Så är det dock inte alls. Att vara blyg är bara en av många fasetter i barns personlighet. Man kan vara blyg och samtidigt en bra kompis med nära vänner. Man kan vara blyg och samtidigt tycka att man är bra på saker eller gilla att göra saker även om man inte vill göra dem när andra ser på. Det är bara om blygheten hindrar barnet från att göra sådant som barnet verkligen vill göra, eller påverkar självuppfattningen på ett negativt sätt, som det blir ett problem.

Se över dina egna förväntningar Som förälder vill du såklart det bästa för ditt barn. Då kan det hugga till lite i hjärtat att se ditt barn dra sig för att göra roliga saker eller ge sig hän till en grupplek. Du kanske till och med kommer ihåg hur du själv missade något roligt på grund av blyghet – eller tvärtom, inte alls kan förstå hur man kan vara nervös för att prata med nya kompisar. Det kan dock vara värt att fundera på hur dina egna önskedrömmar för hur ditt barn ska vara eller ha det spelar in i hur du reagerar om du har ett blygt barn. Hur pratar ni om det där hemma? Tappar du tålamodet eller försöker pusha så att barnet inte ska hamna utanför?

Så kan du stötta ditt blyga barn Det kluriga med att hjälpa ett blygt barn är att försöka hitta balansen mellan att acceptera den man är utan att helt undvika sådant som känns lite läskigt. Det du som förälder kan hjälpa till med är just att se till att blygheten inte kommer i vägen för sådant som barnet vill göra.  ”Var närvarande för ditt barn med gott om kärlek, total acceptans, och som en trygg famn som man alltid får återvända till, men ta ett steg tillbaka och låt barnet få känna hur det känns att stå på egna ben, även när de är skakiga.” – Christina Walding

🧸 Om blygheten blir ett hinder i vardagen för ditt barn, eller om ditt barn lider av sin blyghet, kan det vara dags att söka hjälp. Prata med barnets BVC så kan ni få kontakt med en psykolog som kan hjälpa både barnet och dig att hitta strategier och de små stegen som leder till att ditt barn kan besegra blygheten.