Oro och ångest hos barn - hur ser det ut?

Vad är ångest? I grunden är ångest del av människans skyddssystem. Att vara på helspänn och alert inför faror kan hjälpa oss att undvika det farliga eller vara beredd på att bemöta det. Ett klassiskt exempel är att det är klokt att vara rädd för lejon och hålla utkik efter dem på savannen. Vid ångesttillstånd har rädslorna dock tagit över och spridit sig till sådant som inte egentligen är farligt, men som känns som att det är det. Det är ont om lejon i vardagen, men som barn kan man i stället exempelvis bli rädd för att något hemskt ska hända om man skiljs från sina föräldrar, till den grad att man vägrar att lämna dem.

Hos småbarn är den vanligaste sortens ångesttillstånd separationsångest. Här kan du läsa mer om separationsångest hos barn. 

Ångest hos barn är inte alltid lätt att upptäcka En vuxen person kan ofta uttrycka att det är ångest de upplever, men för barn är det mer komplicerat. De kanske inte alltid vet om vad det är som känns i kroppen. Ångesten kan ta sig olika uttryck bland barn. Den tar sig ofta kroppsliga uttryck. Exempelvis kan det se ut som:  Ont i kroppen, exempelvis huvudvärk eller magont Svårt att sova Irritation och ilska eller gråt Klängighet eller att barnet drar sig undan Koncentrationssvårigheter En del barn kan uttrycka att det känns som en klump i magen eller ett tryck över bröstet, så som det ofta känns hos vuxna. Det är inte ovanligt att barnet har svårt att beskriva hur det känns eller vad det beror på. Kopplingen till oron är inte alltid tydlig, men det tar mycket kraft och koncentration att ständigt vara vaksam på potentiella faror. 

Säkerhetsbeteenden och undvikanden Den spontana reaktionen när man upplever ångest på grund av något är att undvika det. Barnet kanske vägrar gå till skolan eller sova själv i eget rum med lampan släckt, eller följer med föräldern överallt. Barnet kan också försöka kontrollera situationen för att minska ångesten, exempelvis genom att ställa många frågor om hur något ska gå till för att försäkra sig om att det farliga inte ska hända. Detta kallas ett säkerhetsbeteende.

Kontrollen kan förvärra ångesten ”Det kan vara tufft för dig som förälder att se ditt barn ha ångest eller vara rädd. Att gå med på barnets undvikanden eller säkerhetsbeteenden blir dock en björntjänst i längden som inte hjälper barnet att stå ut med och komma över ångesten.” — Christina Walding, barnspecialist på Knodd För dig som förälder kan det vara tufft att se ditt barn kämpa med ångesten. Det är lätt att vilja hjälpa till och göra så att det läskiga försvinner genom att inte utsätta barnet för det som ger upphov till ångesten eller genom att ge lugnande svar. I stunden kan det göra att ångesten lägger sig och det känns bättre.  Undvikandebeteenden och kontroll vidmakthåller dock ångesten i längden. Det kan också göra att ångesten sprids till fler saker eller situationer. 

Så kan du stötta ditt barn Ångest är lite som ett troll som stelnar när solen lyser på det, den minskar när man vågar titta på den och stå ut med den. Därför är det viktigt att uppmuntra barn att göra det som känns läskigt, även om man helst vill rymma. På så sätt kan barnet få uppleva känslan av att det inte var så farligt som man trodde. En lättare separationsångest eller specifik rädsla kan gå över av sig själv med tiden. Det kan vara så att det precis skett en förändring i barnets liv, såsom att börja förskola eller flytta, som gör barnet extra ängsligt en period i en naturlig reaktion, utan att det för den sakens skull kommer utvecklas till ett ångesttillstånd. Då kan det räcka med att du själv stöttar ditt barn att hitta tryggheten igen. 

Självklart är det också viktigt att stämma av så att ångesten inte är en rimlig reaktion på något som sker i barnets vardag. Ett barn som blir mobbat kan av förklarliga skäl inte vilja gå till förskolan eller skolan. 

Behandling av ångest hos barn Om ditt barn däremot upplever ångest som begränsar barnets vardag under en längre tid eller gör det tufft för er som familj i vardagen är det klokt att söka hjälp. Ju tidigare du och ditt barn kan få strategier för att hantera ångesten, desto mindre påverkan kommer den ha i längden. Ni kan alltså tjäna på att fånga upp det i tid.

Kognitiv beteendeterapi, KBT Kognitiv beteendeterapi, KBT, är den vanligaste behandlingsmetoden för ångesttillstånd. Den är evidensbaserad och välbeprövad, även för barn. Grunden i KBT handlar om exponering, det vill säga att man utsätter sig för det som ger en ångest. Exponeringen sker gradvis i små steg och du som förälder är involverad. Ni kan få i uppgift att träna på exponering hemma. Exponering hjälper på två sätt:  Den gör att ångesten minskar med tiden Den lär barnet att stå ut med obehaget även när det finns kvar Utöver exponering kommer ni också få kartlägga de situationer då ångesten uppstår och vilka tankar och känslor som barnet upplever då. Ni får  lära er hur ångest fungerar, strategier som inte är säkerhetsbeetenden, och avslappningsmetoder. Slutligen kan ni få se över era vardagsvanor, eftersom sunda vanor kan vara stärkande och minska barnets benägenhet att få ångestpåslag. 

Du som förälder får också stöd Du som förälder är ditt barns viktigaste vuxna, och att hantera ett ångesttillstånd är något ni tar er an tillsammans. Därför är du också en viktig del i barnets behandling. Detta gäller särskilt om det handlar om ett yngre barn i förskoleåldern eller lågstadiet. Du kan få hjälp med att förstå:  Hur barnets ångest fungerar och tar sig uttryck Hur ditt beteende, dina reaktioner, och eventuell egen ångest kan påverka barnets upplevelse Hur du kan hjälpa barnet i vardagen, både vad gäller att bemöta oron och vilka strategier som kan hjälpa barnet möta sina rädslor

Vanliga frågor om ångest hos barn Hur visar sig ångest hos barn? Ångest hos barn kan visa sig genom att barnet är lättirriterat eller gråter mycket, har sömnsvårigheter eller har svårt att koncentrera sig, eller uppvisar fysiska symtom som huvudvärk och ont i magen. Barnet kan upplevas som särskilt klängigt eller kan dra sig undan. Precis som hos vuxna kan barn också uttrycka att de känner en klump i magen, ett tryck över bröstet, eller andra fysiska symtom. Hur kan man hjälpa ett barn med ångest? Det är viktigt att bekräfta barnets känslor och samtidigt själv hålla sig lugn, så att man inte ”smittar” varandra med stigande ångest. Det är också viktigt att inte gå med på barnets undvikande eller behov av kontroll, utan att uppmuntra barnet att stegvis närma sig och lära sig att stå ut med ångesten eller det som känns obehagligt. Det finns också professionell hjälp att få, exempelvis genom kognitiv beteendeterapi, KBT.