Mutor, tomma löften och hot – funkar de?

Mutor, tomma löften och hot Att använda mutor eller hot för att få sitt barn att göra det man vill kan ske nästan utan att man själv tänker på det. Det är som att det sitter i ryggraden. Många föräldrar uppfostrades själva på detta vis, och man tar nästan till metoden reflexmässigt. Dessutom kan det vara riktigt effektivt i stunden: barnet äter upp maten, plockar undan leksakerna, eller kramar om sitt småsyskon och säger förlåt, allt för att inte bli av med skärmtiden eller för att få en önskad leksak.  

Problemet med mutor och hot Så om det känns så naturligt – och dessutom är riktigt effektivt – varför skulle man inte använda sig av mutor och hot för att få sitt barn att göra det man vill? Svaret ligger i framtiden. Barn lär sig om världen och sin plats i den av sina föräldrar och allt som sker i vardagen. Om man sätter handen på spisplattan så gör det jätteont, därför ska man undvika det. Om man bara äter upp sin middag för att man ska få efterrätt eller inte får skärmtid annars finns det ingen anledning att äta maten utan dessa belöningar. I längden handlar det alltså om att uppfostra ett självständigt barn som bryr sig om sig själv och andra.

Skärmar och mat Just skärmar och mat är bland de vanligaste tillfällena som lätt används som muta eller bestraffning. Här är det också viktigt att tänka på långsiktiga konsekvenser. Att använda skärmtid som muta eller hot gör ofta att skärmen blir ännu mer laddad. Då kanske du upplever att barnet nästan blir som beroende av sin skärmtid, medan skärmtiden kan bli en mer neutral del av vardagen om den används på en förutbestämd tid. Om man bara ska äta för att få en belöning eller undvika bestraffning blir mat lätt något negativt. Barn som har låg matlust i perioder kanske tappar den helt, så att du desperat måste försöka få i barnet näring på något sätt. Andra barn lär sig att tvinga sig själva att äta förbi sin egen mättnadsgräns och kan få svårt att i vuxen ålder reglera sitt ätande utifrån vad kroppen behöver.  Försök att tänka på mat och skärmtid som neutrala delar i vardagen, även om det är svårt eller tar mer tid och ork från din sida. Föregå med gott exempel, exempelvis genom gemensamma måltider, och visa att mat kan vara gott och något man äter tills man är mätt. 

Det är fortfarande viktigt att sätta gränser Att undvika hot och mutor innebär inte att man inte ska sätta gränser. Tvärtom, gränser är viktiga för barns utveckling och är också del av den långsiktiga inlärningen.  Det man vill undvika är att barnet följer regler utifrån en rädsla. Genom att sätta gränser och samtidigt förklara varför man gör det ger man barnet en inneboende förståelse för hur man ska vara mot sig själv och andra, i stället för att man ska vara snäll så att man inte får time-out. I Knoddens avsnitt om mutor, tomma hot och löften pratar Knodds barnspecialist Johan med Jennie-Lie om hur man kan uppfostra självständiga barn och ger tips för hur exempelvis konsekvenser kring skärmtid kan bli en naturlig del av vardagen i stället för ett hot eller en muta. 

Vad kan man göra i stället? En av anledningarna till att det är så lätt att ta till mutor och hot om konsekvenser i barnuppfostran är att det tar minst tid för oss vuxna. Man kan säga till på skarpen och sedan återgå till vad man själv sysslade med.  Dessutom är problemet och lösningen ofta tydliga från ett vuxenperspektiv på ett sätt som det inte alltid är för barn: För en vuxen kanske det är självklart att rummet är stökigt och behöver städas upp, för att det därefter blir lättare att hitta sina prylar eller gå runt i rummet. Då blir det också självklart att man inte får kolla på film innan man städat. För barnet kanske rummet däremot inte alls upplevs som stökigt. Alla favoritleksakerna finns nära till hands. Varför ska man då städa? Och vad har filmmyset med lekrummet att göra? Lösningen är tyvärr mer tidskrävande i stunden – men du tjänar på det i längden. Det gäller nämligen att vara med barnet i situationen. Sitt kvar vid matbordet medan ni äter, visa hur man beter sig snällt mot sin lekkompis, förklara varför man måste borsta tänderna och gör det samtidigt som ditt barn. Hjälps åt med uppgiften som barnet behöver göra. Det här blir en mer pedagogisk inställning där barnet får en chans att lära sig varför man gör saker, i stället för att reagera med rädsla och ha det som motiverande faktor.  Du har säkert hört det förut och det tåls att upprepas: barn lär sig hur man ska vara från vuxna och gör som vuxna gör. Tänk dig att vardagen med ditt barn är en förberedelse för vuxenlivet. Vad vill du att ditt barn ska ha för inre kompass?

Åldersanpassa situationen Det är skillnad på att sätta gränser för en tvååring eller en femåring. Detta är också en del i inlärningen. För en tvååring kan det vara tydligare att visa hur man klappar snällt på hunden i stället för att slå snarare än att säga det. Du kan själv klappa och tala i lugn stämma, hålla i barnets hand och stryka den försiktigt över hundens päls. Upprepa detta vid varje tillfälle som barnet behandlar hunden lite vårdslöst. För en femåring kan det gå att resonera på ett helt annat sätt. Här kan du prata om varför ni städar upp byggklossarna efter att ni har slutat leka med dem och hur det är en del av aktiviteten som måste tas om hand innan man går vidare till nästa aktivitet. Sedan kan ni tillsammans hjälpas åt att plocka upp prylarna och kanske komma på roliga sätt att organisera – alla blåa leksaker i en låda, alla favoritbilarna uppradade på en viss hylla – så att barnet känner att det här är barnets egna, värdefulla leksaker som måste tas om hand. 

Alla familjer är olika

Det är också viktigt att komma ihåg att alla familjer är olika. Era grundvärderingar, uppfostringsmetoder och unika personligheter är viktiga faktorer i vad som fungerar hos er. En del barn mår bra av inrutade dagar och tydliga regler medan andra mår bättre av lite flexibilitet, oavsett ålder. I varje familj finns det ofta vissa grundregler som är totalt oförhandlingsbara medan andra går att kompromissa. 

Slutligen, glöm inte att det är tufft att vara småbarnsförälder och många gånger under resan kommer du helt enkelt inte ha ork eller tid att göra ”helt rätt”. Satsa på att vara en good enough-förälder med fler dagar på pluskontot än inte, så kommer ditt barn ta med sig den upplevelsen in i framtiden.