Att stötta ett barn i sorg

När barn har förlorat en förälder eller annan närstående Det är naturligtvis oerhört tufft för ett barn att förlora en förälder eller annan familjemedlem, oavsett ålder. Sorg, även om den känns tung, är en sund reaktion på en sådan förlust och en process som hjälper både barn och vuxna att gå vidare i livet och leva med förlusten. Även andra förluster och kriser kan behöva sörjas. Barn kan sörja skilsmässor, kriser såsom krig, och andra stora, omvälvande förändringar i livet. Hur sorgen ser ut beror dels på vad som hänt och dels på barnets ålder och förståelse.

Hur ser barns sorg ut? Det kan se olika ut när ett barn sörjer. En del blir ilskna och slåss, vissa får svårt att koncentrera sig eller sova, och andra blir klängiga och ängsliga. En del kan få fysiska symtom som magont, huvudvärk och illamående. Det är också vanligt att uttrycken kommer och går, och ibland kan barnet leka och verka glad precis som vanligt. Det är barnets sätt att hantera det som har hänt lite i taget. Att prata om döden kan kännas svårt. Här hittar du råd om hur du som vuxen kan prata med barn om döden. 

När sorgen också är din För dig som är barnets förälder kan barnets sorg innebära att du också har förlorat en partner, familjemedlem, eller någon som har stått dig nära. Därför tvingas du stötta ditt barn samtidigt som du själv sörjer. Det kan vara lätt att vilja skydda sitt barn mot sin egen sorg, men det är bättre för barnet att få se din sorg och hur du reagerar på den. På så sätt får barnet se att det är okej att vara ledsen. Dessutom får du möjlighet att förklara varför du kanske gråter, inte går till jobbet på ett tag, eller på annat sätt bearbetar din sorg. Då blir reaktionerna mindre skrämmande för barnet.

Tryck på tryggheten För ett litet barn som sörjer kan världen lätt kännas skrämmande och otrygg. Har man förlorat en närstående är det lätt att tro att man kommer förlora andra viktiga vuxna eller människor man står nära, eller att man själv är i fara. Då är det bra för dig som vuxen att ge lite extra trygghet.  Att fortsätta leva i vardagsrutiner, såsom att gå på förskola eller äta middag på samma sätt som ni brukar, ger barnet en känsla av att världen fortfarande fungerar som den ska. Spendera så mycket tid tillsammans som möjligt, även om du själv också är i sorg. Det ger trygghet och samtidigt en möjlighet för barnet att ställa frågor till dig och bearbeta sina tankar med din hjälp. Fysisk närhet är också viktigt, särskilt när det gäller små barn. Det är bättre för barnet att vara med dig som förälder än att skiljas även från dig, så undvik helst att helt lämna bort barnet till någon annan. Om det känns övermäktigt kanske en närstående eller släkting kan komma och vara hos er en längre period för att stötta dig och familjen? Små barn kan inte alltid sätta ord på vad de upplever, men de är desto bättre på att känna av omvärldens reaktioner och uttryck. Var lyhörd inför barnets beteende och frågor, tala lugnt om det som hänt eller om dina egna känslouttryck, och var beredd på att upprepa det ofta under lång tid. Sorgen är inte ett problem som du ska lösa åt barnet, utan en process som du stöttar barnet genom. 

Var kan man få hjälp i sorgearbetet? I de flesta fall är sorgen en process som man tar sig igenom med tiden, eller lär sig att leva ett rikt liv med. Ibland kan sorgeprocessen dock bli övermäktig, kanske särskilt om du som förälder måste hantera både din egen och ditt barns sorg.  Om du känner så är det alltid en bra idé att söka hjälp utifrån. Du kan exempelvis få hjälp från:  Stödlinjer, såsom Föräldralinjen eller BRIS för vuxna. Kyrkor och religiösa samfund dit du hör. De är vana vid att stötta människor i sorg i alla livets skeden.  Er BVC. De kan ge råd om hur du stöttar barnet. Om barnet fastnar i sorgen så att det påverkar vardagen över lång tid kan det också vara en bra idé att kontakta barn- och ungdomspsykiatrin, BUP.  Slutligen: att bearbeta sin sorg handlar inte om att gå vidare och glömma personer man mist eller något man varit med om. Med tiden kanske ni vill börja hitta på fina sätt att exempelvis hedra personen som dött. Det kan handla om att uppmärksamma minnesdagar, titta på bilder och prata om personen, rita teckningar av personen, eller något annat som ni gärna får komma på tillsammans.