Anknytning - Samspel mellan förälder och barn

Vad är anknytning? Du som ska bli eller redan är förälder har säkert hört talas om begreppet anknytning. Man får tidigt höra hur viktig den är, hur hud-mot-hud på BB är ett måste för att stärka den, och hur den påverkar barnet hela livet. Inte konstigt då om man som förälder blir nervös och vill göra det ”rätt”. Dock är det inte ett perfekt föräldraskap som krävs för att anknytningen ska bli bra, utan ett konsekvent och lyhört föräldraskap över tid som ger ditt barn en trygg grund att stå på.

Anknytning är en överlevnadsinstinkt Anknytning utvecklas redan under bebisens första veckor i livet och är i grunden en överlevnadsinstinkt. Människor är sociala varelser och klarar sig inte på egen hand. Genom att knyta an till de närmaste vuxna personerna i sin närvaro - och göra vad man kan för att de ska bry sig om en - försäkrar sig bebisen om att någon ska ta hand om den. På ett sätt börjar anknytningen redan i magen. Under graviditeten lär bebisen känna igen rösterna på de vuxna som finns i närheten. Den gravida och eventuella medföräldrar börjar också lära känna sitt barn och vara lyhörda inför vad bebisen i magen gillar. Samtidigt är det inget måste för en god anknytning: ett adopterat barn kan till exempel knyta an till sina adoptivföräldrar utan att ha hört dem under tiden i magen. Anknytningen sker främst till upp till tre vuxna under barnets första sex månader i livet. Barnet kan sedan även knyta an till andra närstående vuxna, såsom förskolepedagoger eller närstående som man träffar regelbundet men mindre ofta, om än på en ytligare nivå. Anknytning sker automatiskt, oavsett vad barnets vårdnadshavare gör. Detta innebär att barnet kan knyta an till en vuxen som är mer eller mindre bra på att tillgodose barnets behov av närhet, tröst och trygghet.

Vad behövs för en god anknytning? Grunden för en god, eller som det oftast kallas, trygg anknytning, är att föräldern är lyhörd och närvarande. För dig kan det ske genom att du plockar upp barnet när det gråter, att ni ser på varandra och speglar varandras mimik, eller att du försöker förstå och ge barnet vad det behöver. Att mata ett barn som är hungrigt eller trösta ett barn som gråter är en signal som säger till barnet: ”Jag hör dig, jag ser dig, och jag ger dig det du behöver”.

Du kan vara ditt barns trygga bas Att du är en vårdnadshavare som är lyhörd och omhändertagande gör också att du blir barnets ”trygga bas” i livet. Med dig som en trygg bas eller utgångspunkt kan barnet börja utforska omvärlden och när som helst återvända till dig om det blir läskigt. I samband med detta kan du märka att barnet blir ledset när du lämnar rummet och glad om du kommer tillbaka. Det är en träning att skiljas åt, stå på egna ben, och sedan kunna pusta ut i återföreningen. Om barnet inte är säkert i vetskapen att föräldern kommer finnas där vid faror så kommer barnet undvika att ge sig ut på upptäcktsfärd och istället försöka klänga sig fast för att inte förlora föräldern helt.

En trygg anknytning kräver inte en perfekt förälder Föräldrar som vill ge sitt barn bästa möjliga anknytning kan lätt oroa sig att de inte möter barnets behov till 100%. Det är dock långt ifrån vad som krävs för en trygg anknytning. Även om det börjar på en gång så byggs anknytningsmönster över tid. Om du missar att förstå ditt barns behov någon gång här och där kommer det att jämna ut sig i längden. Det här kallas att vara en good enough-förälder. Å andra sidan innebär det också att du inte kan kompensera genom en helspäckad dag på nöjesparken eller med dyra presenter. Det kanske låter motsägelsefullt, men tänk ”kvantitetstid” över kvalitetstid. En enda perfekt dag med extra allt är inte värd lika mycket för barnet som hundra helt okej dagar.

3 tips för en trygg anknytning:

Oxytocin och anknytning Hormonet oxytocin är ett återkommande samtalsämne under graviditeten och småbarnsåren. Hormonet kallas också ”må bra”-hormonet eftersom det gör att vi människor känner oss lugna och nära eller kära i varandra. På det sättet kan det också stärka anknytningen.  Oxytocin frigörs i mängder under amning, så amningstillfällena kan vara riktiga anknytningsfester. Hormonet frigörs också vid fysisk kontakt, vilket gör att flaskmatning, hud-mot-hud-vila, spädbarnsmassage och att bära på barnet också maximerar anknytningen och känslan av trygghet hos barnet. Detta ger föräldrar eller vårdnadshavare som inte ammar en fin möjlighet att knyta an till barnet.  Här kan du läsa mer om:  Anknytning för dig som inte ammar Anknytning för dig som inte är föräldraledig

Anknytning sker automatiskt Eftersom det är en överlevnadsinstinkt knyter det lilla barnet an till de vuxna som tar hand om det, oavsett hur ”bra” de vuxna är på omhändertagandet. Vårdnadshavare som lider av psykisk ohälsa eller förlossningsdepression, har ett missbruk, eller har drabbats av en kris i livet kan exempelvis ha svårare att erbjuda en trygg anknytning. Barnet lär sig vad man kan förvänta sig när man behöver tröst och närhet utifrån hur vårdnadshavarna reagerar på deras skrik, gråt eller kontaktsökande. När föräldern eller vårdnadshavaren inte har möjlighet att vara lyhörd för barnet eller tillgodose barnets behov lär sig barnet ett otryggt anknytningsmönster och anpassar sig efter det. Vid en otrygg anknytning kan barnet lära sig att föräldern inte finns där när den behövs, eller att man aldrig vet hur föräldern kommer att reagera på ens behov. Kanske lär sig barnet att inte gråta eller uttrycka sina behov för att inte riskera att föräldern stöter bort det.

Om det känns svårt Alla föräldrar vill det bästa för sina barn. Många föräldrar som tycker det är svårt att finnas till hands och kunna möta sina barns behov kämpar därför med skamkänslor och skulden av otillräcklighet. De kanske inte vill berätta för någon om svårigheter att knyta an till sitt barn utifrån en rädsla att barnet ska tas ifrån dem.

Om du tycker det känns svårt att knyta an till ditt barn eller du inte känner att du kan tillgodose ditt barns behov – vare sig det handlar om närhet, tröst eller annat omhändertagande, eller att du blir arg eller överväldigad av barnets behov – be om hjälp. Tala med din BVC-sjuksköterska, vårdcentral, barnmorskemottagning eller en tidigare samtalskontakt om du har en sådan. Det kan vara otroligt tufft att som förälder känna att man inte kan tillgodose sitt barns behov, men att be om hjälp är verkligen det mest kärleksfulla du kan göra. Ju tidigare ni kan få insatser och stöd, desto bättre förutsättningar får du och ditt barn för en trygg anknytning och ett bättre mående i längden. Här kan du läsa fler råd om hur du kan vara en trygg förälder.

En god grund för framtiden Anknytningsteorin visar att ens anknytningsmönster följer med upp i vuxen ålder och påverkar ens vuxna relationer. Barn som vuxit upp med ett tryggt anknytningsmönster utgår ifrån att människor går att lita på och har samtidigt hög tillit till sin egen förmåga och självständighet. Studier har visat att: Vuxna som beskriver att de har haft en trygg anknytning som barn upplever mer tillfredsställelse i kärleksrelationer. Vuxna som erfarit att deras anknytning som barn var otrygg beskriver sig själva ofta som mer svartsjuka. Eftersom anknytningen genomsyrar så mycket av livet är det kanske inte konstigt att det pratas så mycket om den. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg: ditt barn behöver inte en perfekt förälder. Lyssna på ditt barn, trösta ditt barn, och fortsätt bemöta barnets behov så gott du kan, så lägger ni grunden för en fin relation och en god anknytning hela livet ut.