Allt om att adoptera ett barn

Om att adoptera ett barn Att adoptera ett barn innebär att man blir ett barns förälder och vårdnadshavare, med samma rättigheter och skyldigheter som en biologisk förälder. Det vanligaste är att man adopterar ett barn från ett annat land. Vanligast är att man tar hjälp av en auktoriserad internationell adoptionsorganisation. I vissa fall kan man göra en enskild adoption, det vill säga utan hjälp av en förmedling. Det är dock ovanligt. 

Vem får adoptera ett barn? I Sverige gäller följande för vem som kan få medgivande att adoptera: Adoptivföräldern måste vara minst 18 år Det finns ingen övre åldersgräns Ensamstående, gifta par, och sambor får adoptera Landet man vill adoptera ifrån kan dock ha andra regler, exempelvis vad gäller ålder eller civilstatus. 

Vilka barn lämnas till adoption? Ett barn kan lämnas till adoption om de biologiska föräldrarna inte kan ta hand om barnet. Det kan exempelvis handla om fattigdom, sjukdom, eller annan utsatthet som gör att en adoptivförälder kan ta bättre hand om barnet. Utgångspunkten för en adoption är alltid barnets bästa. Innan det blir aktuellt med internationell adoption ska myndigheter i ursprungslandet utreda och fastslå att det inte finns någon annan släkting i hemlandet som kan ta hand om barnet.

Internationell adoption för hbtqi-familjer I Sverige har samkönade sambor och gifta par rätt att få medgivande om adoption sedan 2003. Däremot har lagstiftning i andra länder länge gjort det svårt för svenska samkönade par att adoptera. Utvecklingen går dock framåt, och länder som bland annat Colombia och Sydafrika har nu lagstiftning som gör det möjligt för samkönade par i Sverige att adoptera barn därifrån. Att vara gifta i stället för sambor kan öka chanserna att bli godkända.

Adoptera inom Sverige Att adoptera ett barn från Sverige, också kallad nationell adoption, handlar oftast om att man adopterar ett närstående barn, exempelvis sin partners barn eller ett barn man är släkt med. Tingsrätten måste fatta ett beslut om adoptionen, som också måste godkännas av personen som är vårdnadshavare för barnet. Socialtjänsten gör också en utredning. Att adoptera ett barn inom Sverige som inte är ett närstående barn är mycket ovanligt. Det finns ingen kö eller väntelista för nationell adoption.

Adoptionsprocessen Den exakta processen och hur lång tid det tar att adoptera internationellt kan variera från land till land eller bland olika adoptionsorganisationer. Länder kan också ändra sina regler medan man är i en adoptionsprocess, även om man tidigare blev godkänd.  Man registrerar sig hos en eller flera adoptionsorganisationer och påbörjar processen nedan:

1. Utredning om medgivande Först ansöker man om utredning hos socialtjänsten i sin hemkommun. I det ingår att man går en föräldrakurs, samt att man utreds vid flera tillfällen om sådant som rör familjelivet och adoptionen. Ett godkänt medgivande är sedan giltigt i 3 år.

2. Lämna in ansökan Man kan bara skicka en ansökan till ett land i taget. Däremot kan man anmäla sitt intresse för flera olika länder hos adoptionsorganisationen. ”Kötiden” för en adoption räknas från det att man registrerade sig hos adoptionsorganisationen, så det är bra att göra det så tidigt som möjligt i processen.

3. Myndigheter i barnets ursprungsland väljer potentiella adoptivföräldrar Efter att ha gjort en utredning och fastslagit att ett barn är lämpligt att adopteras, väljer myndigheten i barnets ursprungsland vilka adoptivföräldrar som får barnet. Adoptivföräldrar får inte välja barn. De kan dock ha önskemål om barnets ålder. Om man vill adoptera ett äldre barn eller ett barn med någon funktionsnedsättning kan kötiden vara kortare.

4. Kommunen lämnar samtycke När man fått beskedet från adoptionsorganisationen att man blivit vald som adoptivförälder måste man få godkänt av kommunen att adoptera just det här barnet. Det beslutet ska man få inom 2 veckor. När man blivit vald får man också mer information om barnet.

5. Resa för att hämta barnet Den blivande föräldern åker alltid till barnets land för att hämta barnet. Ibland kan beskedet komma med kort varsel. Vissa länder kräver att adoptivföräldern eller -föräldrarna stannar i landet en längre tid. Genom att skicka in beslutet om medgivande till Försäkringskassan innan man åker kan man som förälder få både barnbidrag och föräldrapenning under resan. 

6. Adoptionsbeslut När det slutgiltiga adoptionsbeslutet sker varierar lite bland olika länder. Oftast sker det när föräldrarna är på plats och innan barnet lämnar sitt ursprungsland. I och med adoptionsbeslutet är adoptivföräldern officiellt barnets förälder och juridiska vårdnadshavare.

7. Hemresa Barnet får åka hem till Sverige med sina nya föräldrar. Då är det en del praktiskt som ska göras för att den nya familjen ska få en bra start.

Efter hemkomst När familjen anlänt hem är det en del praktiskt som behöver skötas. Man behöver anmäla barnets hemkomst till sin hemkommun, Skatteverket och Försäkringskassan (om man inte redan gjort det).  Myndigheterna i ursprungslandet kan begära rapporter från föräldrarna och/eller socialtjänsten om hur barnet har det. Barnet bör få genomgå en läkarundersökning på vårdcentral inom 2 veckor efter hemkomst. Därefter sker ett uppföljningsbesök på BVC. Adoptivbarn har rätt till samma hälsokontroller och vaccinationer som andra barn. 

En ny vardag Att komma hem med ett efterlängtat adoptivbarn är för de flesta föräldrar förknippat med en enorm lycka, lättnad och förväntan. Nu kan man äntligen få lära känna sitt barn och utvecklas i föräldrarollen. Samtidigt är det en process att vänja sig vid den nya vardagen. Det kan ta ett tag för barnet att knyta an till föräldern, att komma ikapp jämnåriga rent fysiskt, att lära sig ett nytt språk om barnet redan har ett annat modersmål, med mera. 

Vanliga svårigheter Ett adopterat barn har med sig upplevelser från ett liv innan flytten till Sverige, oavsett om det handlar om tre månader eller två år. Dessa påverkar barnet vid ankomsten till det nya hemmet. Barnet har redan varit med om minst en och kanske flera separationer från vuxna vårdgivare. Det är inte ovanligt att de därför har svårt att sova eller får svår separationsångest från den nya föräldern. Barn som upplevt bristande tillgång till mat kanske äter för mycket, medan andra barn har svårt att ställa om till maten i det nya hushållet. En del barn ligger också efter i den motoriska, fysiska och sociala utvecklingen. Ofta kommer de ikapp inom några månader eller något år vad gäller längd och vikt.

Acklimatisering För föräldern är det viktigt att vara lyhörd för barnens behov under acklimatiseringen. Här kan man vända sig till BVC för råd och stöd. Man kan också tänka på:  Låt det ta tid Mycket av det som kan upplevas som svårigheter i början blir bättre av sig självt allteftersom barnet vänjer sig. Barnet kanske behöver äta ur nappflaska, få sova hos föräldrarna, eller skjuta på förskoleinskolning längre än man tänkt sig. Man kan behöva vänta ett tag innan förväntansfulla släktingar kan komma på besök.  Prata barnets språk Genom att lära sig några basala ord på barnets modersmål kan barnet få en ökad trygghet och kunna orientera sig lite i den nya världen. Det kan handla om ord för mat, dricka, sömn, bad och närhet. Anpassa inlärning till barnets nivå, inte ålder Utvecklingen ligger inte alltid i fas med vad man som förälder väntar sig av ett barn i adoptivbarnets ålder. Därför är det viktigt att utgå från barnets nivå, vare sig det handlar om språk, självständighet, eller hur barnet är med andra. 

Ibland upptäcks hälsoproblem Det är inte ovanligt att adopterade barn har lindriga sjukdomar vid hemkomsten, såsom hudinfektioner eller undernäring. Barn kan också ha sjukdomar eller funktionsnedsättningar som man kände till redan innan adoptionen gick igenom. I sådana fall har föräldrarna ofta haft kontakt med vården innan barnet ens kommer hem till Sverige. Ibland upptäcks dock okända sjukdomar eller funktionsnedsättningar först efter ett tag. Då har man rätt till stöd. Föräldern kan också behöva stöd för att bearbeta det som händer. Det händer också att barnets faktiska ålder inte stämmer överens med vad som står i adoptionsdokumenten.

Rätten att veta om sitt ursprung Ett adopterat barn har rätt att få veta om sitt ursprung. Det faktum att barnet är adopterat kan vara med i familjehistorien från början. Sedan kan man välja hur mycket och på vilket sätt man berättar detaljer utifrån barnets ålder och förmåga att förstå. Låt barnets nyfikenhet och önskemål styra. Detta gäller även frågor kring ursprungslandet och dess kultur. Det är vanligt att tankar kring att vara adopterad kommer och går under barnets uppväxt. En del adopterade vill veta mycket om sitt ursprung och kanske få kontakt med sina biologiska släktingar, andra är inte så intresserade av det. En del barn och familjer upplever att de fått stöd genom organisationer där de kan träffa andra adopterade barn och familjer.

Att vara adoptivförälder Att adoptera ett barn kan innebära många motstridiga känslor. Glädjen och lättnaden kan blandas med sorg och ibland skuld. Att få ett barn som har svårt att bli trygg i det nya livet kan kännas svårt. Man kan också känna motstridiga känslor om och när barnet blir nyfiket på sina biologiska föräldrar och sitt ursprung. Kanske blir man rädd att barnet önskar att de biologiska föräldrarna fortfarande var barnets föräldrar. Man kan också stöta på rasism och annan diskriminering, något som är svårt för vilken förälder som helst.

Vanliga frågor om adoption Hur mycket kostar det att adoptera ett barn? Kostnaden varierar, men man kan räkna med ungefär 100 000 - 300 000 kr. Det kan handla om avgifter till adoptionsorganisationer, resan för att hämta barnet och uppehälle i ursprungslandet. Man kan få ett adoptionsbidrag från Försäkringskassan på upp till 75 000 kr.